Kongenitalt Diafragmabråck

Det finns hopp

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek

Augusts resa del 2

Del 2 Förlossningen

 

Jag och Henrik skulle försöka vila då det var lugnt med sammandragningarna. Jag fick jätteont i handen efter droppnålen så jag ringde på barnmorskan som förövrigt var samma barnmorska som förlöste mig med storasyster Signe. Det verkade som att droppnålen läckte då jag ganska nyligen hade haft dropp i handen.
Hon tog bort den och satte en i armvecket istället.

Vila blev det inte så mycket av då jag hade ett molande som jag kände igen från förlossningen med Signe. Molandet kom och gick. Runt 8 vaknade jag och en annan jättegullig barnmorska kommer in. Jag tog en dusch för att lindra smärtan en del.

Den nya barnmorskan hade stenkoll på mig då jag, som hon uttryckte det, föder barn som ett "Jihu". Efter ett tag var jag öppen 3-4 cm och en stund senare var jag öppen 5. Jag var ganska oberörd av värkarna då dom inte kändes så mycket, vilket gjorde henne ännu mer nervös att jag helt plötsligt skulle börja föda.

Tiden gick och jag var fortfarande bara öppen 5 cm, så jag fick stå upp ett tag. Jag och Henrik hade satt på radion och på den spelade dom Aeorsmiths "I dont wanna miss a thing" och jag började gråta en stund. Lite senare fick jag börja med lustgas. Nu hade jag en ny och supervan barnmorska som bara hade en vecka kvar till pension. Det första hon sa till mig när hon kom in i rummet var. Jaså så det är dig hela världen väntar på ska föda. Detta fick mig att känna mig extra trygg för det fick mig att förstå hur mycket förberedelser som pågick utanför mitt rum.

Hon ville ge förlossningen en skjuts och gav mig värkstimulerande dropp. Då var det som att trycka på en knapp och jag började få superont. Radion stod fortfarande på och så spelades REM:s "Everybody Hurts" och då grät både jag och Henrik.

Jag började kräkas och sa att jag mår illa av droppet men bm sa att, -näe du, jag tror att det är barnet som trycker på nu och att det började bli dags. Jag sa till Henrik att jag var rädd och bägge började gråta. Hade även frågat om epidural men det var försent fick jag höra.

Värkarna gjorde superont och jag låg bara och skrek i alla möjliga tonlägen. Henrik grät samtidigt som han försökte att massera mig för att lindra smärtan.

Krystandet började och nu gick det fort.
Till slut började den ena som jobbade att häva sig på min mage medans den andra försökte få tag i August huvud (tror jag). Det var bara 4 personal i rummet, bara en mer än med Signe. Den som var extra var hon som skulle springa iväg med August.

Henrik hade bara skymtat August huvud en gång innan hela August kom ut på en och samma värk 13 minuter efter att jag hade börjat krysta. Jag såg att August grimaserade medans barnmorskan snabbt klippte navelsträngen för att direkt lämna över honom till en kvinna som skyndade iväg med honom. Henrik fick följa med henne och jag påminde honom om kameran.

Nu blev jag och 2 personal kvar. Jag fortsatte dra lustgas pga smärta och sen visste jag att den gjorde mig avtrubbad då jag var så rädd. Till slut snodde dom lustgasen från mig och strax efter kom en kvinna in och sa att de hade intuberat August och han syresatte sig bra. Vilken lättnad.



En stund senare körde dom in kuvösen i förlossningrummet så jag fick se honom innan de for upp till NEO-IVA. Henrik följde med och jag fick något morfinliknande mot smärtsamma eftervärkar och sedan fick jag en dusch. Henrik kom efter ett tag och den stunden han hade varit med i rummet där en massa människor hade jobbat med att intubera August hade varit de värsta minutrarna i hans liv för det såg så otäckt ut.

Vi fick höra att August var i så bra skick att de var förvånade. Det var jätteskönt att höra.

Jag och Henrik fick in förlossningbrickan och sen skulle vi få komma upp till vår son.

Det blev bestämt att han kunde transporteras till Stockholm redan den natten och kl. 01 bar det iväg. August fick flyga med PETS (pediatric emergency transport service) och jag och Henrik kom efter i taxi. När vi kom fram kunde vi träffa August en stund och ca halv 6 på morgonen fick vi vårt rum på familjevåningen.